Brandvarnare finns som batteridrivna eller nätanslutna och de kan vara fristående eller sammankopplade.
Batteridrivna: Det är den vanligaste brandvarnaren och den finns med batterier som fungerar i allt från ett till 10 år.
Nätanslutna: Nätanslutning innebär att brandvarnaren är kopplad till byggnadens normala elnät via en kabel men den har även ett batteri som kopplas in vid strömavbrott. Dessa lämpar sig väl för dem som har svårt att byta batterier av olika anledningar.
Brandvarnare kopplade till hemlarm: Många larmleverantörer erbjuder hemlarm med brandvarnare/detektorer till sina system. Om du har ett sådant system stäm av funktionerna med din larmleverantör.
Sammankopplade brandvarnare: Sammankopplingsbara brandvarnare kommunicerar trådlöst eller via kabel med varandra. Det innebär att om en brandvarnare ”går igång” tjuter det i alla, detta höjer säkerheten ytterligare och är speciellt lämpligt i villor med flera våningar. Om en tvåvåningsvilla med källare har sammankopplade brandvarnare på alla plan så ljuder alla brandvarnare samtidigt oavsett var branden börjat. Börjar det brinna i källaren så vaknar du i tid i övervåningen även om dörren till källaren är stängd.
Optiska och joniserande brandvarnare
Båda typerna av brandvarnare reagerar tillräckligt snabbt för ett normalt hemmabruk oavsett vilken typ av brand som råkar inträffa.
Optiska brandvarnare har ett avancerat fotocellsystem som är effektivt när det gäller pyrande bränder. Några exempel kan vara en cigarett som hamnat i en möbel eller säng eller elektriska ledningar/kablar som är överhettade.
Joniserande brandvarnare mäter det elektriska motståndet i luften och reagerar på både synlig och osynlig rök och är därför bäst på att upptäcka snabbt uppflammande bränder. Exempel i ett vanligt hem där joniserande brandvarnare är bra är brand i papperskorg, brand i TV-apparat, brand i fett på spisen eller brand i brandfarlig vätska. En joniserande brandvarnare innehåller en radioaktiv källa och behöver källsorteras med hänsyn till det.